Avslutningssamtal och framtidstro

Det känns som att den här bloggen börjar närma sig sitt slut. Allt mer sällan dyker det upp saker i vårt liv som har något med din sjukdom att göra, och allt mer ofta rullar vardagen på precis som för vilken familj som helst. Ändå vill jag ha kvar bloggen, som en slags uppdateringsstation där jag kan skriva av mig ibland, när funderingar kring allt vi gått igenom dyker upp.

Idag vill jag skriva några rader, för idag har vi varit på avslutningssamtal på sjukhuset. Kan ni tänka er? Avslutningssamtal. Behandlingen är färdig. Finito. Avslutad. Känn på den! Nu är ju inte dina sjukhusbesök slut för den sakens skull, men nu är det som följer bara efterkontroller. Vi bygger upp en viss oro inför varje efterkontroll, det gör vi ju, såklart. Men läkaren vill att vi ska se det som att du lämnar sjukdomen bakom dig nu. Vi ska inte gå och oroa oss för återfall eller seneffekter. Värdena vid dagens provtagning såg fina ut. De rör sig sakta men säkert uppåt efter att du slutade med dina mediciner den 30 september. Själv säger du att du mår bättre nu än förut. Du mådde illa förr, när du tog dina mediciner, menar du. Och nu mår du bra istället. Kan en knappt fyraåring uttrycka sånt? Förstår du själv vad du säger och menar? Vi tyckte att du verkade må ganska bra i slutet, när du bara åt tabletter med cytostatika. Men visst är du ännu mer pigg och sprallig nu. Du  hade nog vant dig vid att må ”sådär” under din långa sjukdomstid. Jag tror inte att du mindes hur det var att må bra på riktigt. Men nu vet du! Och du känner skillnaden!

Avslutningssamtal idag alltså. Bittersweet. Fantastiskt att lämna allt det jobbiga bakom oss. Lite sorgligt att säga tack och adjö till alla människor som blivit oss så nära under den här tiden. Vi köpte med oss tårta. Och jag skrev ett litet brev. Inte för att vi träffar dem för sista gången (du ska gå på kontroller hos dem tills du blir 18 år!), men för att vi vänder blad och ville tacka för det som varit och allt de gjort för oss. Här är brevet. Jag låter det avsluta dagens inlägg.

En vårvinterdag föll vår värld ihop.

Marken rämnade och vi föll ner i en mörk, otäck grop.

Allt det vi visste och allt vi tog för givet,

Det raserades när vi drabbades av det värsta vi kunde tänka oss i livet.

Vår minsting, vårt solsken, vårt lockiga yrväder,

Hon som alltid sprungit runt, helst helt utan kläder!

Plötsligt var hon allvarligt sjuk och i riktigt dåligt skick.

Glädjen och orken försvann, till och med glimten i hennes blick!

Från ekorrhjul och vardagsbesvär och smått som kändes stort,

Till ambulans, dubbeldusch, fastande och ”cvk eller venport?”

Allt inom loppet av bara en kväll.

Det var som en enda obegriplig käftsmäll.

I Borås första påsken, efter att ha varit i Göteborg en sväng.

Öde korridorer och tårar på lakan i främmande säng.

Allting så nytt, så overkligt, så fel.

Skulle någon av oss nånsin kunna känna sig hel?

Provtagningar, medicinering, NOPHO2008.

Kortison, personlighetsförändring, mäta kiss i märklig potta.

Nedstämd hjälte i famn med youtube till tröst.

Saknade länge att höra hennes röst.

Hårstrån i drivor från liten barnaskult.

Så sekundärt egentligen, men så konkret likafullt.

Vårt barn, svårt sjukt, med sondslang och flint.

Och vi med värkande ögon, stirrandes blint.

Allt detta minns vi, det har etsat sig fast.

Ibland kan minnen faktiskt vara en last.

Men vi minns också värme, omtanke och stor professionalitet.

Ni är våra hjältar, det hoppas jag ni vet!

Tack för all kunskap, all vård och all tröst!

Tack för att ni tagit oss fram till denna höst,

som då, den där vårvintern, kändes utom räckhåll, bortom avgrund.

Tack för vår dotter, sprudlande, frisk och sund!

Tack för tålamod och för att ni kunnat svara.

Tack för att ni sett HELA vår familjeskara.

Tack för lek, skratt och så mycket mer.

Tack för att vi togs emot av just ER!

_DSC0314 (kopia)Foto av Fotograf Annika Nilsson

 

 

blogstats trackingpixel

En reaktion på “Avslutningssamtal och framtidstro

  1. Våra hjärtan känner med er
    Ett underbart fint brev du skrev
    kramar, vi ser med glädje fram emot att ni ska få må bättre och bättre

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>